Naturen och skärgårdskulturen inspirerade Tove Jansson både som konstnär och författare.
Den karga skärgårdsnaturen, det skiftande vädret samt det rika djur- och växtlivet är återkommande teman i både Tove Janssons muminböcker och hennes noveller och självbiografiska texter. För henne var havet och öarna platser för äventyr, kreativitet men också ensamhet.
I miljöbiografin Havet och Tove skildrar författarna och kulturhistorikerna Otto Latva och Maarit Leskelä-Kärki Janssons liv genom 1900-talets marina miljöer och skärgårdens kulturhistoria.
“Havet är början till allting och under de senaste åren har det – smärtsamt nog – visat sig att det även kan vara slutet på allt”, säger Latva och Leskelä-Kärki.
Boken tar läsaren till Pellinge i Borgå skärgård, där Jansson tillbringade sina somrar sedan barndomen.
Här blev familjen en del av gemenskapen i skärgården, både genom andra sommargäster och genom banden till den fast bosatta familjen Gustafsson. Från 1960-talet och framåt blev Klovharun i det yttre havsbandet Janssons fasta punkt.
Reflektioner
I bokens efterord reflekterar Björn Sundmark, professor i engelsk litteratur vid Malmö universitet och Tove Jansson-forskare, över sitt förhållande till havet genom Janssons verk.
Maarit Leskelä-Kärki är docent i kulturhistoria, universitetslektor vid Åbo universitet och specialiserad på biografisk forskning och genushistoria. Otto Latva är docent i flerartshistoria och leder centret för humanistisk miljöforskning vid Åbo universitet, med fokus på kulturhistorisk djur- och växtforskning samt miljöhistoria.
Boken är inbunden och rikt illustrerad. Den ges ut av Svenska Litteratursällskapet i Finland och i samarbete med Appell Förlag i Sverige.
Text: Fredrik Eriksson
