En omfattande översikt av klimatförändringens effekter på Östersjön har färdigställts. Enligt den kommer temperaturen, isförhållandena, syrehalten och hela ekosystemet i Östersjön att förändras i takt med att klimatförändringen fortskrider.
Modellstudier visar dock att mänsklig verksamhet kan ha en större inverkan på tillståndet i Östersjön än klimatförändringen. Att minska utsläpp av näringsämnen är fortfarande avgörande för att förbättra tillståndet i havet.
MAAMERI-projektet ökade förståelsen för vad som krävs för att Skärgårdshavet ska kunna återhämta sig.
För att förbättra tillståndet i Skärgårdshavet krävs tvärvetenskapliga forskningsdata om det marina ekosystemets reaktioner på förändringar i näringsbelastningen, såväl som detaljerad grundläggande information om var näringen lagras och eventuellt återgår till kretsloppet. MAAMERI-projektet samlade ihop nationella havsforskningsexperter för att producera de forskningsdata som krävs som underlag för att förbättra tillståndet i Skärgårdshavet.
Övergödningen fortsätter att hota Skärgårdshavets tillstånd
Skärgårdshavets ekosystem hotas särskilt av övergödning. Övergödningen orsakas i första hand av överflödig kväve- och fosforbelastning från jordbruket. Skärgårdshavets näringsbelastning har inte minskat i den utsträckning man hoppats, trots att flera olika åtgärder har genomförts. Den näringsbelastning som vattendragen medför påverkar i hög grad tillståndet i den kraftigt övergödda innerskärgården och där kan den största förbättringen uppnås genom att minska den landbaserade belastningen. Näringsämnen som kommer med vattenströmmar från andra delar av Östersjön utgör den största källan till övergödningen i ytterskärgården, vilket betyder att näringsbelastningsproblematiken också måste lösas via internationellt samarbete.
För att förstå hur det marina ekosystemet fungerar krävs forskningsdata
Det tvärvetenskapliga MAAMERI-projektet som genomfördes under åren 2020–2022 stärkte mångsidigt den kunskapsbas som nyttjas i beslutsfattande kring vård och förvaltning av den marina miljön i Skärgårdshavet. Projektet undersökte främst transporten och cirkulationen av fosfor mellan levande och icke-levande natur från innerskärgården ända ut till öppet hav. Målet var att ta fram de forskningsdata som krävs för att utveckla modeller som kan används inom vatten- och havsförvaltningen och för att stödja den effektiva övervakningen av vattenskyddsåtgärder, såsom utspridningen av gips på åkrar. Målet var dessutom att stärka kunskapen om övergödningens effekter i Skärgårdshavets ekosystem. Omfattande forskning utfördes i Skärgårdshavets inner-, mellan- och ytterskärgårdar, och särskilt i området som sträcker sig från Pemar å mynning till öppna havet.
”Numera används olika modeller av ekosystemets funktioner för att underlätta beslutsfattande inom vatten- och havsförvaltningen. Det är särskilt viktigt att ständigt komplettera data som används för uppgörande av dessa modeller och att tekniskt utveckla modellerna för att öka tillförlitligheten av de bedömningar som görs med dem”, säger MAAMERI-projektets koordinator, ledande forskare Hermanni Kaartokallio från Finlands miljöcentral.
MAAMERI-projektet genomfördes via finansiering av miljöministeriets program för effektiverat vattenskydd och dels av projektpartners. Inom projektet undersöktes Skärgårdshavet från forskningsfartyg och vid forskningsstationer, med automatiska mätare och fjärranalysmetoder. Nästan alla centrala aktörer inom finländsk havsforskning deltog i arbetet. Av forskningsinstituten deltog Geologiska forskningscentralen, Meteorologiska institutet och Finlands miljöcentral, som också samordnade projektet. Helsingfors och Åbo universitet samt Åbo Akademi deltog i projektet, liksom också Närings- trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland. Finlands havsforskningsinfrastruktur FINMARI spelade en nyckelroll för att förena den specialkunskap och -utrustning som finns hos olika forskare, forskningsinstitut och universitet.
Ny information erhölls om internbelastningen i Skärgårdshavet
Internbelastning, det vill säga frigöring av fosfor som tidigare sedimenterats på havsbottnen, upprätthåller effektivt övergödningen. Projektet producerade ny forskningsdata om havsbottnens egenskaper och fosforhalter i Skärgårdshavet. De högsta fosforhalterna som kan frigöras från bottensedimentet till vattnet påträffades i mellanskärgården söder om Mynälahti och i innerskärgården mellan Kimito och Hangö udd. Betydande ny information erhölls om vattenströmmarna i de djupa undervattenskanjonerna och också om de vinddrivna ytströmmar i det splittrade Skärgårdshavet.
Undersökningarna gav mera detaljerad information om det partikelbundna materialet som transporteras av vattendrag ut till havet, dess fosforhalt och sammansättning samt sedimenteringen och nedbrytningen. En stor del av materialet sjunker till bottnen nära vattendragens mynning, men nedbrytningen av organiskt material i sedimentet fortgår ända ut till öppet hav. Nedbrytningen av organiskt material producerar också växthusgaser, såsom koldioxid, metan och dikväveoxid (CO2, CH4 och N2O). Koncentrationerna av växthusgaser var som högst vid älvmynningen, cirka 80 gånger mera jämfört med öppna havets yttersta forskningspunkt. Belastningen från Pemar å formar både växt-, alg- och djurartsammansättningen i Pemarviken.
För bedömning av Skärgårdshavets tillstånd producerades nya kartmaterial baserade på satellitobservationer. De nya, uppdaterade uppgifterna om vattnets grumlighet, fosforhalt, algmängd och temperatur kommer att vara öppet tillgängliga i Finlands miljöcentrals TARKKA-tjänst och du kan fritt använda dem för privata, lokala eller regionala behov.
Behovet av kunskap om marina ekosystem växer
Kustnära livsmiljöer är centrala för marina ekosystemfunktioner. Klimatförändring, övergödning och andra hot orsakade av människan försvagar kustekosystemens tillstånd. Samtidigt är intresset för att kraftigt öka olika typer av verksamheter inom havsområdet stort.
”Övergödning, klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och riskhantering av mänskliga aktiviteter är sammanflätade i kustnära ekosystem på ett sätt vars förståelse kräver gedigen och mångsidig havsforskning i Finland. Skyddet av den marina naturen kräver förståelse för hur kustnära livsmiljöer förändras över tid och hur motståndskraftiga de är mot plötsliga miljöförändringar”, säger Hermanni Kaartokallio.
MAAMERI stöder planering av övervakning av gipsbehandling av åkrar
Planering och verkställande av vatten- och havsskydd kräver specifika forskningsdata och långsiktig övervakning. MAAMERI-projektet producerade också ny information för övervakning av KIPSI-projektet som initierats av miljöministeriet. I KIPSI-projektet, som är en del av programmet för effektiverat vattenskydd, sprids gips ut på åkrar med målsättningen att kemiskt binda fosforn till jordpartiklar i stället för att urlakas till vattendrag.
”Under forskningsperioden hade en omfattande gipsbehandling i Skärgårdshavets avrinningsområde precis påbörjats, så dess effekter på jordbrukets utsläpp återspeglas ännu inte i resultaten. Men vi tillhandahöll ändå betydande ny information, med hjälp av vilken effekterna av gipsbehandlingen och andra innovativa vattenskyddsåtgärder bättre kan övervakas i framtiden. För övervakning av skyddsåtgärder fick vi också nya verktyg och forskningsdata vilka är av betydelse för hela Skärgårdshavet”, säger Hermanni Kaartokallio.
För att samla de mät- och forskningsdata som behövs för att förstå hur det marina ekosystemet fungerar och förutse förändringar krävs avancerad vetenskaplig expertis och ett omfattande samarbete mellan olika aktörer. Att lösa Skärgårdshavets problem kräver fortfarande ett långsiktigt engagemang, inte bara i vattenskyddsåtgärder, utan också i kontinuerlig kunskapsproduktion och internationellt samarbete.
