Hundvakten är Baltic Yachts vd Anders Kurténs kolumn som behandlar aktuella ämnen i båtbranschen. Del 1: att bygga båtar miljövänligt publicerades första gången i Frisk Bris 5/2022.
Vi är alla överens om att en av de största utmaningarna vi står inför är att säkra framtiden för nästa generation genom att stävja den globala uppvärmningen. På grund av miljökrisen bevittnar vi just nu ett paradigmskifte även inom båtbranschen. Detta skifte är visserligen dolt från den stora publiken eftersom volymen i marinsektorn – som globalt består av båtar försedda med utombordsmotor – verkar vara så gott som oberörd och immun mot miljövänligare utveckling.
Intressant nog, är det för tillfället lyxsegelbåtarna som leder utvecklingen mot både miljövänligare produkter samt hållbarare processer i tillverkningen. Jag har jobbat ganska mycket med hållbarhetsfrågor under de senaste 10 åren med lite varierande infallsvinklar, och försöker här nedan belysa min syn på saken – visserligen hela tiden ur ett relativt snävt båtbyggarperspektiv.
I grova drag kan båtbranschen bidra till en grönare framtid på tre sätt. Det första sättet är att sträva till att minimera miljöeffekten som den operativa verksamheten har. Det här innefattar allt från byggmaterial, energikonsumtion, uppvärmning, logistikkedjor, affärsresande mm. Det andra sättet vi kan bidra med är genom att minimera produktens (i sammanhanget båtens) livscykelutsläpp då båten är ”i gång”. Dvs antingen seglar eller kör för motor. Det tredje sättet är att sträva till att minimera båtens livscykelutsläpp då båten står stilla.
Av dessa tre är båda kategorierna med livscykelutsläppen den överlägset största biten; givet att en välbyggd båt ofta nyttjas i decennier – i vissa fall till och med århundraden. Men eftersom utrymmet är begränsat, tänkte jag här nedan fokusera mest på hur man som båtbyggare kan reducera miljöpåverkan av den operativa verksamheten. För att sedan senare i höst återkomma till den minst lika intressanta frågeställningen hur man kan göra själva produkten, båten, grönare genom att minimera livscykelutsläppen.
Enligt min erfarenhet är arbetet mot hållbarare produkter och processer till sin natur sådant, att man proaktivt försöker hushålla med och optimera ”många bäckar små”. Dvs. det finns inga enskilda saliggörande lösningar, utan en stor kumulativ effekt får man genom att många mindre faktorer kontribuerar. Som i mycket annat, finns det inga enkla lösningar på komplicerade problem. Oavsett vad många politiker påstår.
Låt mig ge ett exempel. På Baltic lade vi upp en målsättning att drastiskt minska på våra utsläpp. Det första problemet var att bestämma vad det de facto är man behöver mäta. Mäta måste man ju för att kunna ställa upp mål och sedan kunna bedöma sin egen framgång. När vi sedan väl bestämt oss för hur vi skulle gå till väga, visade det sig efter första året att vi egentligen själva insåg att våra mätare var ofullständiga, så vi fick lägga till ytterligare parametrar till mätsystemet. Samt reducera bort några, i sammanhanget ointressanta parametrar. För att till slut efter några års gymnastiserande landa på ett drygt tjugotal faktorer, som regelbundet mäts, och sedan konverteras till CO2 ekvivalenter årligen.
Jag har två extremt positiva nyheter i sammanhanget. Vi har på tre år lyckats reducera våra utsläpp i CO2 ekvivalenter med 2/3. De största kontribuerande faktorerna var en övergång till 100% öronmärkt ”grön” elektricitet från lokala vindkraftverk samt ett skifte från olja till pellets för uppvärmning av den äldsta produktionshallen. Den andra goda nyheten var, att el och uppvärming, som tidigare stod för 75% av totalutsläppen nu ligger på under 20%. Så nu behöver vi istället lägga fokus på frakter, resor, och ja, i princip allt annat förutom el och uppvärmning. För hur vi än vänder och vrider oss så behöver vår halvindustriella hobbyverksamhet i vart fall både el och värme för att få ihop båtarna.
Den egentliga läxan är väl att man får förbereda sig på en hel del jobb när man väl bestämt sig för att bli ”grönare” inte bara i marknadsföringen utan även i verkligheten. Men som uppmuntrande ord kan jag intyga att man lär sig en hel del nytt om sin egen verksamhet under processens gång. Samtidigt behöver jag säkert också klargöra att ovanstående utveckling egentligen inte förutsatte stora investeringar – i annat än tid, analys och omtanke. Och den miljövänliga utdelningen ligger klart över våra förväntningar. Men arbetet fortsätter, för en ytterligare läxa jag lärde mig av japanerna under mina år på Yamaha är att när man är klar med andra decimalen så flyttar man sig raskt till att optimera den tredje…
Del 2 som kommer ut i nästa nummer handlar om att bygga miljövänliga båtar. Då tar vi itu med livscykelutsläpp och materialteknologi.
